Jag älskade att skriva. Det var som att stiga in i en helt annorlunda värld, och jag var så nyfiken varenda gång jag passerade tröskeln. Jag blev intresserad för en gångs skull, uppslukad av fantasin och uppfylld av lättnad. Trygghet. Jag kontrollerade allt. Om något som inte var menat att hända så kunde jag enkelt sudda bort det. Om livet var på det viset så skulle jag aldrig ha mött honom, för trots all kärlek jag känner för honom så är jag rädd. Han kunde såra mig, och jag skulle inte kunna hantera mina känslor. Jag skulle undra om askan kom från lågor, och jag ville inte ens tänka den tanken en enda gång. Kärlek hade sina konsekvenser, och jag var helt enkelt inte redo.