Skrivet:
Kategori: Two Souls One Heart--pågående
Chapter 2 - It's not a date
I skolan var jag dödstrött efter den sömnlösa natten. När Freddie hade kommit släppte jag fokusen på Justin och arbetade istället hårt. Jag visste inte vad Justin hade gjort under en timme, eftersom att jag bara pratade med Freddie och hade ryggen mot honom. Under kvällen hade jag märkt hur Freddie slängde blickar över min axel, men jag hade låtsats att inte veta av hans konstiga beteende och blickar. Efter den timmen hade jag hört hur stolen skrapade mot golvet när Justin kastade ut den och ställde sig upp, gjorde sig redo för att bege sig hem. Utan ett ord försvann han och det dröjde inte länge tills jag själv låg intrasslad i min säng med Freddie vid min sida, men jag kunde inte sova. Tankarna om Justin kom som en bomb, precis när mörkret tog över och jag var ensam med mina tankar. Freddie började snarka efter fem minuter, så lättsömnig som han var och just i det ögonblicket ville jag inget annat än att ha lika lite problem som honom för att kunna sova gott om nätterna.
En underlig sak hände idag. I skolkorridorerna såg jag honom och han gav mig en förtrollande blick med ett snett, sexigt leende som orsakade elefanter att klampa runt i min mage. Den kom helt plötsligt, fick mig ur balans och fick mig att stiga bort från omvärlden. Helt frånvarande stod jag blickstilla och tänkte på hur mycket jag hatade honom, hur jag hatade hans vackra leende och hur han gav dem till varenda tjej han såg. Jag var bara en i mängden. Ändå så kunde jag inte sluta tänka på hur han aldrig ens kastade en blick åt mitt håll och nu gjorde han det, och det var inte bara hemma hos honom i hans dubbelsäng. Det var i skolan. Jag kände mig som en jävla idiot och försökte skaka av mig känslan, men misslyckades totalt. När han var utom syn tittade jag ledsamt mot Freddie som bara skakade ilsket på huvudet, men jag visste att han inte var arg på mig. Det var Jake han var arg på.
Jag hade trott att igår var en dröm, men jag fick två bevis på att det inte var det. Den skrivna uppsatsen och Justin i matsalen dagen efter. Han tittade bara på mig, uttryckslöst och kyligt. Jag förstod inte varför han blev så arg. Självklart satte han sig med alla snygga tjejer och vann antagligen deras hjärta med hans charm. Han verkade vara van med alla svartsjuka och drömlika blickar. Mer än då såg jag inte honom.
Nu befann jag mig utanför min ytterdörr, sliten efter en skoldag full med alla sorters känslor. Så fort jag passerade tröskeln insåg jag snabbt ett par okända skor och mitt hjärta ett extra skutt. Ljudlöst slängde jag av mig ytterkläderna och smög tvärs över den lyxiga korridoren för att hämta pistolen som var undangömd i köket. Det onödigt stora köket platsade i mitt synfält och jag sprang snabbt på mina tår mot gömstället. Det svarta, kalla materialet i mitt grepp fick en våg av trygghet att skölja sig över mig. Jag stod stilla och tittade ner på pistolen som jag använde lika bra som en penna. Just då kände jag ett par händer som omslöt sig min midja och jag hoppade förskräckt till, använde benet för att sparka killen bakom mig mellan benen när jag snabbt återhämtat mig och vände mig hastigt om för att se vem det var. Av lättnad pustade jag ut och tyngden i bröstet försvann när jag såg hans stökiga frisyr. Han stönade av smärta och vek sig dubbelt. “Hur fan kom du in?”
Han tittade roat upp och kämpade för att ställa sig upprätt. “Min träning lönar sig verkligen.” Jake hade insisterat på att ge mig träning i karate, eftersom han själv hade ett svart bälte och ville att jag skulle kunna skydda mig själv, med tanke på min pappas yrke.
Jag log motvilligt. “Hallå, svara på min fråga.”
“Jag använde bara nyckeln som du gav mig för ett år sedan”, svarade han mig bekymmerfritt med en axelryckning. Ett lurigt leende lekte på hans läppar.“Jag såg äntligen ett bra tillfälle.”
Så fort jag såg åtrån brinna i hans blick och hans kroppsspråk skakade jag genast på huvudet. “Nej. Inte idag”, sa jag uttryckslöst och vände mig om för att gå upp till mitt rum för jag visste att han skulle följa efter. Som jag hade trott följde han efter mig, när jag gick till mitt rum på övervåningen. Han stängde dörren efter sig och stod stilla, tittade på mig med sina mörka ögon när jag slängde mig utmattat i min säng med en trött suck. “Jag är så jävla trött.”
“Och otroligt sexig.” Jag blundade, ignorerade fjärilarna i magen när jag hörde hans steg komma nära mig. Den högra sidan av min säng blev nedlyft av Jakes dödssexiga kropp och en yrsel slog mig när han vände hastigt på mig på att jag låg på rygg. Hans ena ben slängdes tvärs över min underkropp och hans händer låste mina, inte så långt efter tryckte han sitt stånd mot mig och attackerade mig åtråfullt med sina perfekt formade läppar. Jag kände mig genast pigg, kände hur min kropp skrek efter hans, men jag var också irriterad. “Nej”, stönade jag beslutsamt och vände bort mitt ansikte så att han istället kysste min kind. Han stödde sig med armbågarna, slutade kyssa mig och när jag tittade upp på honom såg jag hans förvirrade uttryck. Jag kunde också se hur han la all kraft åt att inte röra varenda millimeter av min kropp.
“Varför inte?”
“Jag sa ju att jag var trött.” Han sa ingenting, för vi både visste att det inte var fullkomligt sant. Jag var trött, men det skulle aldrig hindra mig från att ha sex med honom. Han såg ut att vänta på en rimlig förklaring. Istället för förvirrad såg han bister ut. “Är detta allt jag är i dina ögon? Ett sexobjekt?”
“Hur kan du ens säga så?” Hans ton var lika kall som is och lika hård som sten. “Ainsley, jag sa till dig att detta är allt jag kan ge dig. Du gick med på det och det har gått två jävla år. Vad är problemet nu? Och jag ser dig inte som ett sexobjekt.”
Jag fnös misstroget och äcklat. “Hur vågar du titta mig i ögonen och ljuga? Du kommer bara till mig när du är kåt!”
“Jag kan gå till vilken tjej som helst när jag är kåt och jag väljer att gå till dig och ingen annan!” Han höjde rösten, blev mer arg med tiden, men han var fortfarande sugen på mig. Det kunde jag känna på hans växande stånd.
“Åh Gud, då måste jag ju vara skit speciell.” Min ton dränktes av sarkasm och plötsligt kände jag en vilja att såra honom lika mycket som han hade sårat mig. Jag valde att ta detta till en helt annan nivå. “Du är så arrogant att du inte inser att folk inte behöver dig. Jag behöver dig inte, okej? Jag väntar fan aldrig på dig och jag tänker aldrig på dig, men sen så ser jag dig och tänker: där är ju Jake, killen som behöver mig så jävla mycket för att bevisa något för sig själv. Du vill inte känna dig ensam, men ändå släpper du aldrig in någon.” Din jävla lögnare, sa en röst. Jag ljög för att det var det enda jag kunde göra för att såra honom. Sanningarna skulle bara glädja honom till max.
Jag flämtade när Jake hårdnade sitt grepp om mig, nästan som att han var rädd att jag skulle lämna honom. Han tvingade mig att titta in i hans ilskna, hårda, sårade, förtvivlade och ledsna ögon och i just den stunden kunde jag inte vara mer kär i honom. “Kalla mig inte för lögnare när det är du som ljuger, du behöver mig och det är bara att erkänna det. Det är du som försöker bevisa motsatsen till sanningen, och sanningen är att du älskar mig.”
Jag skrattade glädjelöst. “Hur jävla mycket tror du om dig själv? Jake, jag älskar dig inte!” Min röst var sansad, men egentligen ville jag bara skrika och svära och slå honom. Han hade sårat mig så jävla mycket och nu sa han att han visste att jag var kär i honom. Hur jävla känslolöst var inte det? Att ligga runt med andra tjejer när man redan visste att en tjej älskade en? Jag skulle göra allt i min makt för att bevisa motsatsen till honom, att jag hatade honom och att det var jag som utnyttjade honom, för det fanns ingen som helst chans att han var kär i mig.
Aldrig förut hade jag sett Jake vara så arg och frustrerad.“Varför förnekar du det?”
“Tro på vad du vill, men det kommer inte göra det sant.” Jag ryckte på axlarna. “Du kanske är kär i mig.”
Det som hände därnäst var något jag inte hade förutsatt. Han pressade sina läppar brutalt mot mina och hans händer greppade hårt tag i min rumpa, tryckte min underkropp uppåt och fick mig att möta hans stånd halvvägs. Jag stönade mot hans läppar och det dröjde länge innan jag besvarade hans kyss och jag gjorde det långsamt och varsamt, vilket verkade vara som tortyr för honom. Hans tunga slickade mina läppar och försökte brotta in sig till min mun, men jag höll mina läppar stängda och rörde dem istället mjukt mot honom. Han stönade otåligt och lät istället sina kyssar lämna spår mellan mina bröst, hans händer var i konstant arbete med min rumpa och började också nu dra ner linningen. Utan att bry sig om min åsikt slet han ner mina jeans och lämnade i bara trosor och ett linne. “Sluta!”
“Jag vet att du vill ha mig.”
“Men nej”, suckade jag.”Inte nu. Jag vill inte ha dig nu, Jake.”
All åtrå försvann från hans ansiktsuttryck. “Jag vill inte heller ha dig.” Med det stack han. Jag höll andan tills jag hörde hur ytterdörren smälldes. Då släppte jag allting och lät tårarna rinna, Hur jävla dum kan man vara? Jag kastade upp mig själv och gick ner för att hämta min mobil. Jag hittade den på köksön och skyndade mig med att ringa Freddie.
En signal. Två signaler. Tre signaler. Fyra signaler. Fem signaler. Jag skulle just lägga på när han svarade. “Tjena, Ains.”
“Kan du komma över?” undrade jag med en svag röst. Jag ville inte vara ensam, inte nu, inte efter att Jake bara överlämnade mig. Jag behövde någon.
“Vad har hänt?”undrade han oroligt.
Jag svalde högt. Jag klarade mig. “Skit samma, kom inte. Jag har bara tråkigt. Var är du ens?”
“Hos Lily”, svarade han mig misstänksamt. Lily var hans flickvän.“Ains, om du inte berättar vad som har hänt så kan du räkna med att jag kommer över.”
“Det är bara Jake”, suckade jag motvilligt. “Vi bråkade och han sa att jag älskade honom och jag förnekade det, så ville han ha sex med mig och jag sa nej. Sen gick han. Alltså, det är inget.”
Jag hörde hur han grymtade ilsket i andra ändan. “Jag kommer fan döda honom!”
“Det är inget”, ljög jag. “Bry dig inte om det.”
“Hur kan du säga att det är inget? Han är ett jävla svin, Ains, det största svinet jag någonsin har träffat. Kan du inte vara med en kille som behandlar dig rättvist? Du är över detta, Ains, glöm honom. Allt han gör är att såra dig och bryr sig nog inte ett dugg om det. Han sa att han visste att du var kär i honom och det gör honom till ett större svin. Han vet att du älskar honom, han vet att han har dig runt lillfinger och du måste bevisa motsatsen för att behålla kontrollen. Låt inte såna svin röra ett enda hårstrå på din kropp. Någon måste lära honom en läxa och det kommer fan vara jag.”
Jag skrattade åt det sista han sa. “Du kommer aldrig kunna slå honom Freddie.”
“Du underskattar mig”, sa han. “Jag styrketränar.”
“Det betyder inte att du är bra på att slåss.”
“Då hämtar jag med mig Cloy.”
Jag skakade genast på huvudet, men insåg sedan att han inte kunde se mig. “Cloy vet inte ens vem Jake är.” Då kom jag på något. “Lyssna, jag tänker berätta för Jake att jag också ligger med Cloy.”
“Ja!” hurrade han glatt. “Gör det!”
“Åh, du vet inte hur hjälpfull du har varit.” Med det sagt la jag på och i samma ögonblick hördes dörrklockan. Förvånat gick jag mot ytterdörren, passerade stora, konstnärliga målningar upphängda på väggen och gick under en dyr kristallkrona utav guld. Dörrhandtaget blev fuktigt av min handsvett när jag tryckte ned den och slängde upp dörren. På dörrmattan med en bakgrund bestående av perfekt klippt, grönt gräs stod Justin. Jag rynkade på pannan och blinkade ett par gånger för att se om jag hade inbillat mig. “Hej?”
Han log sitt charmiga leende och steg in utan någon förfrågan. Imponerat inspekterade han den fina insidan och snuddade vid en målning. “Första fallet där en fin utsida betyder en fin insida.”Jag stängde dörren efter honom och gick sedan för att ställa mig vid hans sida. Han studerade en fotograferad bild av en katt med rosa ögon och skakade ogillande på huvudet. “Jävligt fult och orealistiskt. Snälla, vilken katt har rosa ögon?”
“Kom du hit för att kritisera mitt hem?”
Jag trodde inte att det ens slog honom att be om ursäkt, han bara vände sig mot mig och behöll sitt leende. “Jag såg dig i matsalen idag och jag kunde inte gå en till dag utan att säga till dig hur fin du är från avstånd.”
“Så jag är ful vid närmare titt?”
Han skakade häftigt på huvudet. “Inte alls, men jag gillade inte belysningen igår. Idag faller ljuset från kristallkronan på dina vackra kindben och kolliderar med dina blå ögon, får de att glänsa och skina mer än någonsin.”
Jag skrattade. “Din jävla poet.”
Han rynkade på pannan. “Vad är så fel med att vara poetisk mot en fin dam som dig? Jag trodde att de flesta damerna uppskattade vänlighet och artighet.”
“Vi lever i 2000-talet, så skippa damerna. Dessutom är trenden bad boy, inte klassisk romantiker.”
Han ryckte bekymmerfritt på axlarna. “Så, tänker du visa mig runt?”
“Nej”, svarade jag honom korthugget och nickade mot ytterdörren. “Vad sägs om bio?”
“Åh, ett mystisk mörker och fritt hängande händer? Vem kan säga nej till det?” Han flinade mot mig och jag kunde inte hjälpa mitt besvarande leende. “Jag väntar utanför.” Han gick mot ytterdörren med händerna instoppade i fickan och han kastade en sista blick på mig innan han stängde dörren efter sig. Tyngden i mitt bröst efter mitt och Jakes argumentation hade försvunnit så fort Justin hade öppnat munnen. Han var bara så lätt att vara med, skämtsam och flirtig. Exakt den typen jag behövde just nu. Jag drog snabbt på mig ytterkläder och sket totalt i att titta mig i spegeln. Med mobilen och nycklarna i jackfickan gick jag ut i det kalla vädret. Klockan var bara sex och jag kunde se hur mörkret redan hade börjat falla. Jag bemöttes av synen av Justin lutad mot sin vita Lamborghini Aventador och jag höjde på ögonbrynen, blickade igenom den exklusiva bilen. Detta var typen av bil som stal allas uppmärksamhet när den susade genom stan och jag hatade uppmärksamhet. Jag skyndade mig längs den långa grusvägen mot Justins bil på uppfarten. Han log självbelåtet och såg ut att förvänta sig en gigantisk reaktion från min sida. Snälla, tänkte jag, jag ser detta varje dag. “Varför har du köpt en sån bil?”
Leenden var som bortblåst. “Vad menar du?”
“Jag menar, vad är meningen med den?”
Han rynkade pannan och ställde sig upprätt. “Meningen är att det är världens bästa bil i historian. Jag har helt seriöst inget bättre svar.”
Jag flinade. “Du vet inte vilken bil du har köpt?”
“Jag har inte köpt den”, sa han och kisade med ögonen lite frånvarande. “Farsgubbens fina gåva till mig.”
Han öppnade de komplicerade dörrarna med en fjärrkontroll och jag smet in och slog mig försiktigt ned på lädret. Justin var inte långt efter och direkt när han satte sig ned sjönk dörrarna ned på sin plats. Jag vred lite obekvämt på mig medan Justin startade bilen, fick brummandet att ljuda och motorn att spinna belåtet. Därefter smet han bort från uppfarten och ut på vägen med ena fingret lätt rörandes vid ratten för att hålla styre. “Vilken film hade du tänkt dig?” undrade Justin med blicken på vägen.
Jag ryckte på axlarna. “Ingen aning, vilket genre föredrar du?”
“Just nu? Romantik”, flinade han. “Det är när de kysser varandra när den sexuella spänningen far genom luften mellan en kille och en tjej. Sjukt bra strategi.”
“Avslöjade du just en killhemlighet?”, flämtade jag överdrivet.
Han rullade skuldmedvetet läpparna. “Ops, du lyssnade väl inte?”
“Lyssnade på vad?”
“Vad sägs om science fiction?”
Jag ryckte ännu en gång på axlarna. “Visst, vad du än säger. Eller en komedi.”
Han spärrade upp ögonen och skakade häftigt på huvudet. “Är du helt pantad? En komedi? Komedier är det värsta! Överdrivna dumma personer som försöker vara roliga utan att det ska synas att de försöker? Nej tack. Bara vissa filmer lyckas.”
Genast ville jag titta på en komedi. “Okej, då blir det komedi.”
“Nej.”
“Jo.”
“Nej.”
“Jo.”
“Nej.”
“Jo, vi ska titta på en komedi. Vem vet? Kanske lyckas den.”
Han surade. “Bara fåtal gör det.”
“Du verkar inte ha tittat på många komedier”, påpekade jag. “Väldigt många lyckas.”
“Lyckas är när man får åskådaren att blåsa extra luft ur näsan, få dem att le och tvinga fram ett skratt.”
Jag tittade ut på de genomsusande husen. “Varför kom du?”
“Vadå varför kom jag?”
“Lek inte dum nu”, sa jag utan att kasta en blick på honom.
“Varför skulle jag inte komma?”
“För att det är det enda du har visat sen igår kväll”, förklarade jag för honom.
Han höjde på ögonbrynen. “Tro det eller ej, men jag har inte haft tid med att få dig att känna dig speciell. Du är faktiskt inte den enda jag ska hänga med ikväll.” Jag såg ur ögonvrån hur han flinade självbelåtet.
“Tack gode Gud att du sa så”, suckade jag lättat. Jag hade inte plats för en till kille. “Jag trodde nästan att du helt seriöst gillade mig.”
Han såg oförstående ut. “Är det inte nu du blir sur och drar i ratten så att vi båda kraschar och dör hand i hand?”
“Jag vill inte ha killar som bryr sig”, sa jag och ignorerade det han sa. “Det så jobbigt med killar som bryr sig. Det ger en bara problem.”
“Jag bryr mig inte om dig”, försäkrade han mig och förtjänade ett leende från mig. “Jag har en till smaskig dejt.”
“Detta är ingen dejt, så din dejt skulle nog kunna anses som första dejt. Hur snygg är hon?”
Han log. “En nia.”
Jag visslade retsamt. “Vad heter hon?”
Hans leende försvann och ersattes av ett funderande ansiktsuttryck. Förvirrat rynkade han pannan. “Wow, jag är verkligen en skithög.”
“Mhm”,instämde jag med låg ton. “Men helt seriöst, du vet inte ens vad hennes namn börjar på?”
“Jo”, började han tveksamt. “Hm, det var nog J.”
“Johanna?”föreslog jag. Han skakade på huvudet. “Jolanda?”
“Nej.”
“Jennifer?”
“Nej.”
“Jasmine?”
“Ja!” hurrade han och log ett brett leende som inkluderade hans vita, perfekt formade tänder. “Jasmine!”
Jag nickade. “Okej, är det hon med riktigt stora bröst? För då bör du veta att de inte är äkta.”
“Hon har inte stora bröst.”
“Smala, blyga Jasmine?”
Han nickade tveksamt. “Blyga flickor är snälla flickor. Det är kul att prata med en blyg tjej. Då får man prata hur mycket som helst och hon kommer lyssna.”
“Du vill ha en tjej som lyssnar på dig?”
Han fnös. “Snälla, vem tror du du pratar med?”
Det var när bilen stod stilla och motorn slutade ljudas som jag förstod att vi var framme. Biografen låg mitt framför näsan på oss och utan att vänta på Justin öppnade jag dörren för att rikta mina steg snabbt mot ingången. Han joggade upp vid min sida, drog jackan närmare sitt bröstkorg och sneglade mot mig som huttrade av kylan. “Är det nu jag tar av mig jackan och ger dig den? För jag vill jätte gärna behålla den.”
Jag blängde surt mot honom. “Om du inte gör det måste du åtminstone betala för biljetterna.”
“Oroa dig inte, det hade jag redan planerat.” Han blinkade mot mig, men jag ignorerade honom bara och stod med armarna i kors när vi steg inomhus. Folk stod i led till automaterna och jag himlade med ögonen när Justin tog mina händer och gned de mot sina egna för att värma sig.
“Vad gör du?”
“Försöker få dig att känna dig varmare, eller egentligen mig själv”, svarade han mig. “Vilken film vill du se?” Över hans axel såg jag två söta blondiner som blängde på mig. Irriterat ryckte jag bort mina händer från hans grepp och ångrade det nästan när jag såg hur hans händer föll tillbaka vid hans sidor. Hans glada min ersattes av en uttryckslös mask. “Vet du vad? Jag bryr mig inte om vilken film du vill se.” Jag stirrade på hans baksida när han med händerna i fickorna gick för att köpa biljetter. Jag blickade runt och hittade en bänk, skyndade mig mot den och tog upp mobilen för att ringa Freddie.
Innan han hann säga ett ord började jag prata. “Gissa vem jag är med.”
“En glad person som har fått dig på bättre humör?”
“Justin, killen från igår”, sa jag och tittade ned på mina jeansklädda ben. “En riktigt snygg kille.”
Han suckade. “Ains, våga inte ligga med honom.”
“Herregud, jag sa inte att jag vill ligga med honom”, flämtade jag förolämpat. “Jag vill faktiskt inte ligga med honom, eller ha något romantiskt alls. Han köper biobiljetterna nu.”
“Så länge han inte blir din nya bästa kompis så kan jag ge dig min tillåtelse.”
“Du är inte min pappa”, muttrade jag.
“Om jag bara var det så skulle det vara så lätt att kontrollera dig.Tvinga dig att ge mig massage, ge dig utegångsförbud och skrika på dig utan att få ett kaxigt svar.”
“Så detta är vad du fantiserar om innan du sover?” Då såg jag Justin komma emot mig, hållandes i två biljetter och med jackan hängandes på handleden. Hans sura min var borta och han tittade på mig med ett stort leende, viftandes med biljetterna och för första gången verkligen omedveten om hur alla tjejer kastade drömliknande blickar efter honom. Han bar en tajt, vit långärmad tröja som blottade hans magmuskler. Jag rullade in läpparna när jag såg hur han upptäckte mobilen mot mitt öra. “Han kommer nu och är så jävligt sexig. Jag smälter, Freddie, jag smälter!” Med det sagt la jag på och ställde mig upp tids nog när Justin kom.
Han nickade missnöjt mot min mobil. “Vem pratade du med?”
“Freddie”, svarade jag ärligt.
“Okej”, sa han och började nu istället se lite skrämd ut. “Jag gillar inte detta stället.”
“Varför inte?”
“Alla stirrar på mig som om de… jag vet inte. Det är bara läskigt. Har jag något i ansiktet? Eller är det mitt hår det är fel på?”
Jag skakade roat på huvudet och krokade arm med honom. “Oroa dig inte. Du är bara snygg.”
Han utandades lättat. “Tack gode Gud.”
“Är du sugen på popcorn?”
Han nickade uppspelt, men sedan försvann den glada minen. “Inte nu längre.”
Jag tittade bakåt och såg hur ledet sträckte sig ändå till toaletten som låg på andra sidan rummet. Sedan observerade jag något livsviktigt. “Jag hanterar detta.”
Irriterat trängde jag mig igenom folkmassan och puttade bort människor som var i min väg, förtjänade svordomar från arga tjejer. Folk började kasta hotfulla blickar mot mig när jag passerade kön. Killen hade sin luva uppdragen, men jag hade sett hur han innan hade blickat in mig. Jag petade på hans axel och log lite sött när han såg mig. Han var lång, blond och väldigt attraktiv. Han log mot mig. “Hej.”
Jävla tråkmåns. Hej? Var det det enda som kom upp i ditt huvud? Hej? “Hej, blondie. Du stirrade på mina bröst innan.”
Han såg förvånad ut. “Förlåt?
Jag bet min underläpp. Åh Gud, hur dum jag måste se ut. “Har du lust att gottgöra det?”
Han såg tveksam ut. Ett lätt offer. “Okej?”
Jag tog upp en femhundralapp som hade skrynklats i min jackficka och gav honom den. “Två popcorn och två cola. Behåll inte resten. Jag sitter på bänken vid automaten.”
Därefter vände jag min rygg mot honom utan att kasta en blick bakåt. Från avstånd såg jag hur Justin såg bakåtlutad mot väggen bakom honom och log mot mig. Jag drog slutsatsen att han hade granskat mitt mästerverk. Så fort jag nådde honom sprack jag upp i ett självbelåtet leende och han ställde sig upprätt. “Ditt lilla geni. Det där skulle i alla fall aldrig funka på tjejer.”
“Du har just bevittnat ett stort spår i historian. Det är för att tjejer inte vill framstå som slavar. Han var också skyldig mig det.”
“Hur kommer det sig?”
Jag ryckte på axlarna. “Han tittade på mina bröst.”
Justin skrattade och skakade på huvudet. “Har jag sagt hur jävla bäst du är som utnyttjade en sån sak?”
“Åh, sluta, du får mig att rodna.” Ett flin spreds på mina läppar. Jag pekade mot bänken. “Jag sa att jag skulle sitta på bänken, och du såg ju att han bara hade två personer framför sig i kön.”
Han nickade. “Okej, jag ska bara snabbt på toa.”
“Ta din tid.” Vi gick separata vägar och just när Justin försvann in genom dörren och jag hade slagit mig ned såg jag blondie komma emot mig. Jag log tacksamt när han var inom hörhåll och tog emot mina saker, la ner dem på bänken bredvid mig och ställde mig upp. “Tack, blondie.”
“Jack”, sa han med ett leende och han var fortfarande kvar. “Kan vi inte sätta oss?” Jag nickade och slog mig ned, såg hur han följde mitt drag och tittade hungrigt på mig. Åh nej, inte den blicken. “Vad är ditt namn?”
“Ainsley”, muttrade jag obekvämt. Obehaget svämmade över mig och jag vred lite på mig, gjorde allt för att inte möta hans åtråfulla blick. “Växeln”, befallde jag och höjde ögonbrynen.
“Åh ja”, mumlade han medan han klumpigt gav mig mina hundralappar. Jag tog emot alla sedlar förutom en femtiolapp.
“Du var ju inte direkt skyldig mig något”, påpekade jag.
Han höjde ögonbrynen. “Jag tittade ju på dina bröst.”
Jag skrattade och ett leende kvarstod på mina läppar när någon vid min sida harklade. Min blick for uppåt och jag såg hur Justin ogillande sneglade på Jack. “Filmen började för ungefär två minuter sen.”
“Det är ändå bara reklam”, svarade Jack i mitt ställe och lät hård på tonen. “Hon har tid. Jag är Jack förresten.”
Blicken Justin gav Jack fick mig att rysa. “Ursäkta mig, men jag bryr mig faktiskt inte om ditt namn. Gör oss en tjänst och stick.” Han uttalade oss med extra stavelse.
Blondie ställde sig upp och blängde på Justin. “Vem är du ens?”
“Min dejt”, hostade jag falskt. Jag gillade inte denna killen, så jag ställde mig upp och gav Justin hans popcorn och cola. “Herregud, du är så oförskämd!”
Justin instämde. “Så oförskämd!”
Jag skakade missnöjt på huvudet. “Kommer hit och stirrar på mina bröst.”
“På min flickväns bröst!”
Jack rynkade pannan och ville öppna munnen, men jag hyssjade honom med ett finger pressat mot mina läppar. “Du gör det bara värre. Jag såg min hund dö precis innan jag kom hit och jag kom hit för att finna tröst, sen så kommer en blond skithög och förstör allt!” Jag tvingade fram tårar. “Hur vågar du?”
Han såg oförstående ut. “Du går ut på en dejt efter att din hund har dött?”
“Det är inte din ensak”, sa Justin och omslöt mig tröstande kring midjan, drog mig mot han och tryckte min sida mot hans. Jag gillade känslan jag fick när han kysste toppen av mitt huvud. “Såja, gumman, han kanske har reinkarnerat. Din kusins vatten gick ju på förmiddagen, eller hur?”
Jag nickade sakta och låtsades snyfta samtidigt som jag dog av flabb inombords. “Du borde nog gå nu.”
“Jag borde nog gå nu”, upprepade blondie och skyndade sig bort från oss.
Jag rullade in mina läppar för att hindra skrattet tills han försvann ur mitt synfält. Då släppte jag fasaden och likaså Justin. “Jävla pucko”, skakade Justin på huvudet när vi gick mot biosalen.
“Vilken film valde du?”undrade jag och tittade på honom.
“En komedi”, sa han och undvek min blick, men log motvilligt.
Det var svårt att medge det. Det var svårt att själv inse det, att inse att jag ville spendera mer tid med honom. Därför så hatade jag hans leende, för den förvärrade bara allt. Jag rullade in mina läppar, tänkte svara något skämtsamt, men pressade ihop läpparna igen. Istället tvingade jag fram ett ord. “Tack.”
“Allt för dig”, citerade han blondinen. Jag puttade till hans axel och skrattade vid minnet av vårt briljanta samarbete. Något jag inte visste vid den stunden var att han skulle uppta en stor plats i mitt liv, en för stor plats som fick mig hjärta att bulta för högt och mina knän att längta efter att vika sig. Att jag ens gick ut med honom var dumt nog.
Skrivet:
Kategori: Two Souls One Heart--pågående
Chapter 1 - Out late
Med fötterna slött släpandes efter mig upptäckte jag hur den smala stigen blev bred med tiden. Av ren vana började mina utmattade fötter samla kraft, för att sedan kutande få fram mig till mitt mål. Slutligen utvecklades den breda stigen till en äng bestående av ogräs som stack upp från jorden som fuktades av regnet. I mitten av gräsmattan var en trästuga uppbyggd, till min glädje upplyst i det kompakta mörker. Jag log, satte fart på fötterna och halkade när ett fåtal meter skiljde mig från ovädret. Flämtande steg jag upp på balkongen, anade knarrandet i trägolvet som blev nedtryckt av min vikt och skakade ned den uppdragna huvan på mitt huvud. En lampa var inbyggd i väggen, blinkade jämt till och orsakade en mysig stämning i omgivningen. Min mörka hårsvall blev kammad av mina frusna fingrar som gled genom klumpar av blöta hårstrån, samtidigt som min våta kappa vägrade bli torr. När regnet istället piskade ned, skyndade jag mig in i stugan utan att tänka på de blöta kläderna.
Det plingade till när ytterdörren slängdes upp av min hand. Jag påträffades av en skarp alkohollukt som smög sig in i mina näsborrar, golv som fick effekt av min tyngd och trämöbler som blev upplysta av den smått belysta lampan som vinglade till i taket. Antika soffor trängde sig längs trånga väggar tillsammans med träbord som var uppdukade med salt, peppar och hushållspapper, liggandes på en gul duk med vita prickar. Själva baren låg inklämd i ett hörn och upptog en hel del av arean, med dess spritflaskor och höga stolar gjorda av trä som löpte längs disken. Bartendern stod upp och lutade sig mot bardisken, med ett flin på läpparna, smått snackandes med den enda kunden. Vid denna tidpunkten brukade det inte finnas någon annan här än jag och han- han som i bartendern, bartender som i gammal vän- och att se en annan människa här var ovanligt. De avlägsna rösterna pratade på medan jag hängde upp min kappa på en av krokarna som var färgade i rött, något som jag och min pappa tillverkade när jag var vid femtonårsåldern. Utan att bli upptäckt smög jag upp på en av stolarna, sneglade surt på den dolda främlingen och muttrade fram en rad svordomar. Nu kunde jag inte göra det jag tänkt mig.
“Kolla vem som är här!” utbrast Cloy glatt när han upptäckt min närvaro. Jag attraherades som vanligt av hans australiska dialekt, även ifall jag hörde det dygnet runt i hemmet, pratade det själv och kom från Australien. Mitt hängande huvud lyftes upp och möttes av gröna ögon upplysta av glädje. Bara blicken fick mig att le.
“Hej Cloy”, hälsade jag. “Ge mig en öl.”
Medan han fyllde på ett glas av öl sneglade jag åter på främlingen, som verkade täcka sig själv. Det enda som var synligt var de uppåtstigande bruna hårstrån. När Cloy återkom till mig med mitt glas klunkade jag i mig den kalla vätskan innan jag ifrågasatte honom om pojken. “Vem är det där?”
“Bara någon människa”, svarade Cloy.
“Jaså? Jag som trodde att det var en jävla pingvin”, muttrade jag irriterat.
“Du vet väl att pingviner inte kan leva i detta klimatet?”
“Nu vet jag det”, flinade jag, men blev genast seriös. “Snälla, kan du inte typ gifta hans drink?”
“Jag hoppas verkligen att du skojar.”
“Jag är ledsen att säga att jag inte skojar.”
“Jag är ledsen att säga ett jag inte tänker gifta hans drink”, sa han. När han fick syn på mitt ansiktsuttryck lutade han sig närmre och tryckte sina läppar hårt mot mina, kysste mig intensivt. Jag ville ha genast mer, så jag låste fast honom med händerna och återförenade våra läppar. Han besvarade kyssen utan att tänka efter, böjde sig över bordet och lät tungan slicka min underläpp. Vi fortsatte med vår heta kyss, ända tills Cloy motvilligt drog sig tillbaka. “Om vi fortsätter så kommer jag inte kunna hejda mig.”
“Du behöver inte göra det.” Flinet på mina läppar bredde sig. “Kom igen, kamrat!” Jag sa kamrat bara för att jag visste hur mycket det störde honom.
”Men nej, kamrat.” Cloy fnös otåligt, vände på klacken och vandrade bort till främlingen för att försäkra sig om att killen inte fick syn på vår hångelstund, för vi ville helst hålla det hemligt. Min blick dröjde vid främlingen, betraktade varenda drag han fattade och stirrade oförskämt på när Cloy hällde upp en till drink åt honom. Främlingen smuttade smått på sin vätska, doldes bakom en svart huva och höjde inte ens på huvudet när Cloy påbörjade ett samtal. Vem var han? Jag ställde mig genast upp, gick med snabba steg till stolen bredvid främlingen och stirrade fortfarande på honom när jag slog mig ned. “Varför gömmer du dig?”
Han svarade inte mig, utan hoppade bara lite bort från mig. En rynka bildades i min panna. Jag vände genast huvudet mot Cloy. “Det är ju som i Twilight, du vet när Bella möter Edward och hennes blod lockar honom, så hoppar han bort från henne”,sa jag, förtjänade ett flin från Cloy. Jag vred huvudet mot främlingen. “Vi två kommer göra Twilight levande och riktigt.”
”Vad pratar du om?” Rösten var obekant. Jag hade ingen aning om vem det var.
“En kärlekssaga där killen vill suga tjejens blod, men hon bryr sig inte för han är så snygg.”
“Låter som mig.”
“Det är ombytta roller i detta fallet, om man bortser scenen då du hoppade bort från mig.”
Främlingen flinade bakom sin luva. “Jag visste att du var en pojke.”
“En attraktiv ung man, och jag vet att du är en tjej.” Jag vände mitt huvud mot Cloy. “Hur kommer det sig att du lät en sån här sak smita in? Jag vet att du hatar honom i hemlighet.”
“Där avslöjade du mig.”
Främlingen sniffade. “Städar du aldrig denna sophögen? Det luktar ju skit här.”
“Det luktar alkohol, vilket du också dricker”, svarade Cloy honom trött.
“Drinken förklarar ju också doften: den smakar skit.”
“Men drick den för i helvete inte då”, sa jag irriterat och la mig i. “Du kan lika gärna sticka om du tänker sitta där och slänga ur dig betydelselösa förolämpningar.”
Killen ryckte oberört på axlarna, avslappnad och fortfarande flinande. “Så kundens åsikt är betydelselös? Det förklarar ju också den ohälsosamma omgivningen.”
“Ignorera honom bara”, sa Cloy oberört.
“Han är ju en skithög.”
“Jag vet.”
“Du borde kasta ut honom.”
“Auch”, sa skithögen med en låtsad sårad röst.
Jag himlade med ögonen åt den tillgjorda rösten. “Skithög.”
“Redan ett smeknamn? Du är så romantisk.”
“Åh”, började jag och vände huvudet mot främlingen,”snälla, det är inget smeknamn. Det är bara något som du är.”
“Där sårade du mig igen.”
Cory himlade med ögonen, fattade tag i ett glas som han putsade med en duk. “Om du nu tänker vara så störig, så kan du väl åtminstone ta av dig huvan?” Frågan var ställd mot främlingen.
Jag kunde redan föreställa mig hur främlingen himlade med ögonen. Självklart skulle han inte dra ned huvan, med den attityden kunde han nog int--
Efter en halvsekund senare var huvan bortdragen, blottade hans anletsdrag och ögonen som var guldlika. Jag tappade nästan andan av den plötsliga skönheten. De fylliga läppar var röda på grund av kylan, hans ögon var likt guld och jag kunde känna hur han sneglade på mig. Det uppåtkammade håret blänkte i kontakt med ljuset, halva ansiktet låg i skugga samtidigt som det andra visade upp hans perfektion. Den felfria huden var slät och mjuk, den såg så mjuk ut att jag hade lust att röra vid hans ansikte. Cloy var snygg, en av de snyggaste killarna jag känt, men denna killen gick inte att beskriva. Jag hade aldrig sett någon så vacker. Hans skönhet var häpnadsväckande.
De små, gulliga ögonbrynen höjdes och han återhämtade sig. Han svalde högt, lät blicken betrakta mig en sista gång innan han mötte mina blå ögon. Jag kunde inte urskilja hans ansiktsuttryck, men han såg jävligt bra ut med den. Han skakade smått på huvudet. “Jag slår vad om att ni ångrar att ni var så spydiga mot en snygging.”
“Jag skulle inte kalla det för spydig”, sa Cloy irriterat. “Vi behandlade dig bara på det enda tänkbara sättet.”
Främlingen lade huvudet på sned, såg fundersamt på Cloy samtidigt som han granskade honom. “Jag gillar inte dig.”
“Det är kul att du är rak på sak”, sa jag efter att ha vant mig vid hans skönhet. “Ditt självförtroende är visst inte litet.”
“Kan du klandra mig? Jag gissar på att du vill ha mig.” Det fick Cloy att behärska sig från att slå till främlingen, då hans nävar var hårt knutna och ansiktsmusklerna på spänn. Jag himlade med ögonen. “Ibland får jag till och med heterosexuella killar att tro att de är homo.”
“Jag tror att du får tjejer att bli lesbiska.”
Med ett flin tittade främlingen på mig. “Du kan visst aldrig hålla käften.”
“Nej”, log jag och tog en snabb titt på den upphängda klockan. Kvart i två på morgonen.
Snyggingen betraktade Cloy lite grann. “Så, har du haft sex med snyggingen här?”
Cloy hostade överraskat och spärrade upp sina ögon. “Var kom det där ifrån?”
Irriterat slog jag snyggingen på axeln. “Man säger inte sånt framför tjejer, och framförallt inte hon ni pratar om!”
Oskyldigt tittade snyggingen på mig. “Så ni har haft det?
“Ja”, svarade jag honom.
Cloy tittade förebrående på mig, men jag var nästan hundra på att snyggingen inte bodde i närheten. Varför skulle jag då ljuga för honom? “Då är du älskarinnan. Jag tycker synd om din flickvän.”
“Min flickvän”, upprepade Cloy.
“Hon är inte direkt någon ängel”, fnös jag.
“Gör slut med henne, då”, föreslog främlingen till Cloy.
“Det är komplicerat”, muttrade Cloy irriterat, för han ville helst inte prata om henne.
Främlingen höjde ögonbrynen. “Det är det folk säger när det egentligen är lätt att säga, men svårt att hantera.”
“Okej”, suckade Cloy och tog upp ännu ett glas som han gnuggade med duken i handen. “Hon tar vårt förhållande väldigt seriöst, till skillnad från mig, och som Ainsley sa så är hon ingen ängel, så jag är väl lite rädd över hur hon skulle reagera om jag gjorde slut med henne. Hon är typ arg… hela tiden.”
Snyggingen skakade sorgset på huvudet. “Du borde ha slingrat dig ur förhållandet innan det blev seriöst.” Han sneglade mot mig. “Hur kommer det sig att du ligger med honom?”
“Jag gillar Cloy”, sa jag som om det var nog som en orsak. “Varför skulle jag inte göra det?”
“Han har en flickvän.”
“Jaha.”
“Slutdiskuterat”, sa Cloy beslutsamt.
“Varför ska vi inte ha en diskussion om er kärlekstriangel?”
Jag log och vände hela min kropp mot honom, med min armbåge på disken. “För nu är det vår tur att ställa frågorna.”
“Vad får dig att tro att jag kommer svara?” Han var nu också vänd mot mig, tittade på mig utmanande med ett elakt flin.
“Jag vet att du kommer göra det”, sa jag som om det vore en självklarhet. Gud, han var så jävla snygg med den blicken. “Vad heter du?”
“Justin.”
“Hur gammal är du?”
“Vill du ha sex med mig? Jag är i alla fall inte tillräckligt gammal för att kunna bli åtalad för det.”
“Jag vill inte ha sex med dig”, sa jag och insåg sedan att han försökte distrahera mig. “Okej, då säger vi att du är sjutton."
“Jag är sjutton”, log han, antagligen glad över att vi snackade om honom.
Jag nickade. “Okej, visst, samma här.”
Han flinade mot mig och sekunden senare såg jag en hand på mitt lår. “Jag vill ha något från dig."
“Min hjärna?”
“Jag skrattade nästan”, muttrade han surt. “En dejt."
Jag brast i skratt. “Vill du ha kvittot också eller?”
“Men du är väldigt snygg.”
“Det vet jag ju”, sa jag med ett lurigt leende. Jag vände mig mot Cloy. “Hur mår Mathilda då? Din jätte vackra flickvän?”
Han ryckte på axlarna. “Bra, tror jag. Hennes önskan att Ed Sheeran ska skriva en låt om henne har ju än inte uppfyllts. Jag tror inte att hon någonsin har mått bra.”
“Än?” skrattade jag med en elak ton. “Vänta, gillade inte hon White Lies? Och typ, Sam Smith, Nirvana, Demi Lovato, Birdy och Paramore?”
“Hon älskar allt från A till Ö, om man då bortser A. Då är det B-Ö.”
“A som i Ainsley”, observerade Justin stolt.
Jag himlade med ögonen. “Du behöver inte förklara det, okej? Du förstörde ju allt. Där rasade vår coola humor.”
“Den var aldrig cool”,fnös han. “Varför gillar hon inte dig?”
Jag ryckte på axlarna som om det inte var något. Vilket det inte var. Kunde helt seriöst inte bry mig mindre. “Jag står Cloy väldigt nära.”
“Vänta, är du bokstavlig nu?”
“Hon vet inte om det, ditt pucko. Annars skulle Cloys lik ligga sju meter under marken.”
Snyggingen kisade på sina ögon. “Jag trodde ni tjejer hade någon slags girlcode.”
“Ains är inte direkt någon tjej tjej”, påpekade Cloy bekymmerfritt.
Jag höjde upp mina ögonbryn. “Så du ligger med någon som inte är en tjej tjej? Det säger väldigt mycket om dig.”
Han suckade. “Du vet vad jag menar.”
Justin verkade uppriktigt intresserad, han stödde sin haka på handflatan och stirrade på mig. “Så du kan typ ligga med väldigt många killar?”
Jag bet min underläpp. Cloy var inte den enda jag låg med, men det visste inte han. Enligt honom var jag den enda han låg med, eftersom han helt seriöst vägrade ligga med Mathilda, trots att hon är riktigt söt. Han sa att han älskade mig, och inte bara som vän, men han hade vett nog för att inte föreslå en romantisk relation. “Vad har det med att inte vara tjej tjej att göra?”
“Tjej tjejer är väldigt känslosamma och tycker att sex är väldigt viktigt, typ något heligt.”
“Heligt”, upprepade Cloy med ett flin.
Jag ryckte bara på axlarna. “Jag menar, sex är sex, eller hur? Bara två människor som är attraherade av varandra. Det är normalt att tillfredsställa varandra och att vilja det. Jag förstår inte varför någon skulle vilja kämpa emot sitt sexuella behov. Människor har sexuella behov eftersom de var födda med det.”
“Om bara alla tjejer tänkte på det viset”, sa Justin drömlikt.
“Äsch, de pratar om att vara classy och slutar upp med att suga kuk. Det är bara tankar, inte handlingar. Så egentligen är jag inte direkt olik alla tjejer. Jag är ju faktiskt en tjej tjej.”
Justin och Cloy mumlade missnöjt och skakade på huvudet. “Du är ingen tjej tjej, Ainsley, okej? Tjej tjejer klär sig också lite mer, hm, hur ska jag säga detta på ett snällt sätt? Typ tjejigt? Och det gör inte du”, sa Justin.
Jag tittade lite irriterat på det jag hade på mig. Ljusa jeans med en tajt T-shirt med supermansymbolen. Justin flinade belåtet “Jag har inte alltid på mig det här!”
“Visst”, fnös Cloy. “Ainsley, jag ser dig nästan varje dag, så försök inte.”
Jag fnös och skakade på huvudet, men visste att han hade rätt. Genast ville jag kasta på mig den tjejigaste klänningen som någonsin uppfunnits i historien. Jag hatade när folk hade rätt om mig, det fick mig att vilja vara den exakta motsatsen. “Byt samtalsämne. Vem är du?” Jag nickade mot Justin.
“Nyinflyttad”, sa han bara och tittade ned på botten av sitt glas. “Säg hej till din nya klasskamrat.” Ett leende bredde ut sig på hans läppar, men han tittade fortfarande inte på mig.
“Hej”, sa jag lite förvånat. Jag gav Cloy en oförstående blick, men han ryckte bara på axlarna. Okej. “Uh, vad roligt?”
“Snälla”, fnös Cloy med ett skratt undangömt skratt i rösten. Jag sände honom en mordisk blick som fick honom att tappa taget om fasaden och istället skratta högt. Justin tittade oförstående på honom.
Han rynkade på pannan och lutade sig mot mig, som om han ville berätta en hemlis. “Borde vi ringa hans terapeut?”
“Jag tror inte hon jobbar natt”, viskade jag tillbaka.
Han flinade och satte sig upprätt, höll i glaset och tog en klunk, men i samma ögonblick snubblade Cloy på sina fötter och ett förvirrat, roligt uttryck ersatte hans skratt. Han vinglade så där roligt och försökte upprätthålla balansen. Genast brast jag i skratt och Justin spottade bokstavligt talat ut vätskan i sin mun. Cloy blängde istället surt på oss. “Det var inte ens kul.”
“Åh herregud”, stönade jag när jag hade dämpat mig lite. “Fick du en sån mini hjärtattack?” Jag belönades med ett leende från Justin.
Han himlade med ögonen och återgick till att putsa blöta glas. Jag drog upp min mobil och bemöttes av startsidan som föreställde mig och Freddie när vi var tre år på det ett tivoli med parishjulet som lyste upp i den mörka bakgrunden. Vi båda log stort och kramade varandras axla som om det gällde liv och död. Trött svepte jag undan den och skrev istället snabbt in min kod. Därefter letade jag efter Freddies nummer och pressade sedan mobilen mot mitt öra. Jag vände mig om så att jag satte mig rakt framåt och inte mot Justin, men jag såg hur han sneglade mot mig.
En trött, irriterad stämma bemötte mig när ringsignalerna tystnades. “Vad vill du, Ains?”
“Vad gör du?”
“Nu? Typ några sekunder efter du väckte mig? Hänger bara på en nattklubb.”
“Ha ha. Kom till baren!”
Jag kunde redan föreställa mig hur han skakade på huvudet. “Är det därför du ringde mig vid midnatt? För att bjuda mig till baren natten före en skoldag?”
”Jag skulle inte direkt uttrycka mig på det viset, men ja.”
“Varför?”
“För att du är så rolig och snäll och fin.”
“Okej. Sluta ljuga nu Ainsley.”
“Jag glömde att göra läxan”, muttrade jag tyst. “Cloy här har ett jätte fint häfte med miljövänliga papper och sen så började jag tänka på hur fina dina hjälpfulla papper är.”
Han skrattade trött och tyst, antagligen för att alla andra i hans familj sov. “Okej, jag menar, vad är vänner för?”
“Tack”, flinade jag och la på. När jag såg upp upptäckte jag att Justin fortfarande tittade på mig. Jag sneglade misstänksamt mot honom. “Vad?”
Han skakade på huvudet. “Inget. Ser det ut som något?”
“Ja”, började jag, “du tittar typ jätteläskigt på mig.”
“Du gör dina läxor på en bar runt klockan ett på morgonen?” Han höjde på ögonbrynen och log. “Det är inte värst normalt.”
Jag ryckte på axlarna. “Jag hade inte tid på dagen.”
“Vad gör dig så upptagen?”
“Så fort jag kom hem väntade min pianolärare på mig. Min mamma ville att jag skulle spendera hela eftermiddagen till att spela piano.”
“Låter kul”, tyckte han. “Mitt pianospelande är suveränt.”
“Kanske du kan vara min lärare istället”, skämtade jag och log retligt mot honom.
Han besvarade mitt leende. “Okej.”
“Va?”
“Jag kan lära dig hur man spelar, på ett villkor: du måste bjuda på saft och bullar.”
Jag ryckte på mina axlar. “Visst, hur kan man tacka nej till något som är gratis?”
“Gratis eller inte Ains, du är ju fan stenrik”, flinade Cloy. “Förstår fan inte varför du jobbar.”
Jag himlade med ögonen. Själv gillade jag inte hur rika mina föräldrar var, för de spenderade pengar på onödiga saker. Till exempel så köpte de ett jävla slott istället för en simpel dubbelvåningsvilla. De bara måste ha ett spa och jätte fina målningar upphängda på väggen, istället för att skänka pengar till de som behöver det. Min mamma köpte också en gång ett diadem för 10000 spänn och det fanns en exakt kopia i affären bredvid, dock så kostade den inte lika mycket. Därför köpte min mamma den dyra versionen, endast för att hon hade råd. Liksom, snälla, var fan var din hjärna? “Mina föräldrar har pengar, men jag tjänar bara 500 per timme.”
Justin skakade bort ämnet. “Så, när ska jag komma?”
“Komma? Åh, juste, när har du tid?”
“När det passar dig. Jag rensar gärna mitt schema för att spendera en trevlig eftermiddag med vackra Ainsley.”
Cloy såg ogillande ut. “Du kommer inte kunna lära henne något, hon är redan fantastisk.”
“Jag har spelat piano sen jag var sju”, skröt Justin självbelåtet med huvudet högt.
Jag fnissade. “Jag har spelat det sen jag var fyra.”
Han muttrade och såg ut att vara irriterad. “Det betyder inte att vi inte kan hänga någon dag, eller hur?”
“Vi kan hänga.”
“Bra. Vad sägs om imorgon?”
Jag höjde mina ögonbryn. “Menar du imorgon imorgon eller idag?”
“Idag.”
“Wow, du borde åtminstone låtsas att du inte bryr dig.”
Han log roat mot mig. “Men det gör jag.”
“Idag?” Cloy rynkade pannan och såg bister ut. “Skulle inte vi vara då?”
“På kvällen ja, när mina föräldrar inte är hemma.” Jag blinkade med ena ögat mot honom så sensuellt jag kunde. Jag skulle nog tycka att jag såg löjlig ut om jag hade sett mig själv i spegeln, men det fick i alla fall Cloy att se lite mer glad ut.
Justins ansiktsuttryck tog en total sväng, den glada mimiken ersattes av en hård sköld. “Tror du helt seriöst att du är den enda som hon ligger med?” Jag tittade varnande på Justin för att få honom att hålla sin jävla trut stängd, men han himlade bara med ögonen och såg bara taskig ut. “Jävla barnrumpa, för dum för att inse det uppenbara.”
Nu blev jag helt seriöst irriterad. Vem trodde han att han var? “Du vet väl att det inte är attraherande med en omogen pojke som är hur arrogant som helst?”
“Det har funkat på de flesta tjejerna.”
Cloy ignorerade mig. Han såg arg ut. “Vad fan menar du?”
“Jag trodde att du visste”, sa Justin elakt med ett hånflin. “Du avgudar henne och i hennes ögon är du bara en av alla killar som kysser hennes fötter."
“Jag skulle inte direkt uttrycka mig på det viset.” Justin rynkade på näsan och såg förolämpad ut. “Kanske en player, men det finns inget fel på en player.”
“Ainsley är ingen player”, fräste Cloy och hans ansikte var rött av ilska. “Hur vågar du ens säga det?”
Justin stönade uttråkande. “Aja, tro på vad du vill. Försökte bara hjälpa dig, du vet, som bröder gör.”
Just i den sekunden klev Freddie in och så fort vindens susande dämpades så kändes det som att konversationen aldrig ägde rum. Tack gode Gud.
