Mörkret omslöt den korta, vingliga kroppen och månen såg medlidande ned på mig, med bakgrundsljud som föreställde kraset som ljudade så fort mina blöta fotsulor träffade marken. Halsen var tät, ogenomtränglig och alla försök att ljuda ett enda pip skulle inte bjuda på någon framgång. Olyckligt medveten om att min röst skulle knäckas likt en gren så fort jag öppnade munnen vandrade jag längs de läskiga träden som fäktade hektiskt i vinden. Ovädret förde med sig oväsen, svindel för min del och irritation för varenda levande varelse utomhus. Ett otäckt lager av dimma upptog min framtida position. Så långt ögat kunde nå såg jag inget mer än mörker, de enda undantagen var träden och den lilla stigen som upplystes av månskenet.

Med fötterna slött släpandes efter mig upptäckte jag hur den smala stigen blev bred med tiden. Av ren vana började mina utmattade fötter samla kraft, för att sedan kutande få fram mig till mitt mål. Slutligen utvecklades den breda stigen till en äng bestående av ogräs som stack upp från jorden som fuktades av regnet. I mitten av gräsmattan var en trästuga uppbyggd, till min glädje upplyst i det kompakta mörker. Jag log, satte fart på fötterna och halkade när ett fåtal meter skiljde mig från ovädret. Flämtande steg jag upp på balkongen, anade knarrandet i trägolvet som blev nedtryckt av min vikt och skakade ned den uppdragna huvan på mitt huvud. En lampa var inbyggd i väggen, blinkade jämt till och orsakade en mysig stämning i omgivningen. Min mörka hårsvall blev kammad av mina frusna fingrar som gled genom klumpar av blöta hårstrån, samtidigt som min våta kappa vägrade bli torr. När regnet istället piskade ned, skyndade jag mig in i stugan utan att tänka på de blöta kläderna.
Det plingade till när ytterdörren slängdes upp av min hand. Jag påträffades av en skarp alkohollukt som smög sig in i mina näsborrar, golv som fick effekt av min tyngd och trämöbler som blev upplysta av den smått belysta lampan som vinglade till i taket. Antika soffor trängde sig längs trånga väggar tillsammans med träbord som var uppdukade med salt, peppar och hushållspapper, liggandes på en gul duk med vita prickar. Själva baren låg inklämd i ett hörn och upptog en hel del av arean, med dess spritflaskor och höga stolar gjorda av trä som löpte längs disken. Bartendern stod upp och lutade sig mot bardisken, med ett flin på läpparna, smått snackandes med den enda kunden. Vid denna tidpunkten brukade det inte finnas någon annan här än jag och han- han som i bartendern, bartender som i gammal vän- och att se en annan människa här var ovanligt. De avlägsna rösterna pratade på medan jag hängde upp min kappa på en av krokarna som var färgade i rött, något som jag och min pappa tillverkade när jag var vid femtonårsåldern. Utan att bli upptäckt smög jag upp på en av stolarna, sneglade surt på den dolda främlingen och muttrade fram en rad svordomar. Nu kunde jag inte göra det jag tänkt mig.
“Kolla vem som är här!” utbrast Cloy glatt när han upptäckt min närvaro. Jag attraherades som vanligt av hans australiska dialekt, även ifall jag hörde det dygnet runt i hemmet, pratade det själv och kom från Australien. Mitt hängande huvud lyftes upp och möttes av gröna ögon upplysta av glädje. Bara blicken fick mig att le.
“Hej Cloy”, hälsade jag. “Ge mig en öl.”
Medan han fyllde på ett glas av öl sneglade jag åter på främlingen, som verkade täcka sig själv. Det enda som var synligt var de uppåtstigande bruna hårstrån. När Cloy återkom till mig med mitt glas klunkade jag i mig den kalla vätskan innan jag ifrågasatte honom om pojken. “Vem är det där?”
“Bara någon människa”, svarade Cloy.
“Jaså? Jag som trodde att det var en jävla pingvin”, muttrade jag irriterat.
“Du vet väl att pingviner inte kan leva i detta klimatet?”
“Nu vet jag det”, flinade jag, men blev genast seriös. “Snälla, kan du inte typ gifta hans drink?”
“Jag hoppas verkligen att du skojar.”
“Jag är ledsen att säga att jag inte skojar.”
“Jag är ledsen att säga ett jag inte tänker gifta hans drink”, sa han. När han fick syn på mitt ansiktsuttryck lutade han sig närmre och tryckte sina läppar hårt mot mina, kysste mig intensivt. Jag ville ha genast mer, så jag låste fast honom med händerna och återförenade våra läppar. Han besvarade kyssen utan att tänka efter, böjde sig över bordet och lät tungan slicka min underläpp. Vi fortsatte med vår heta kyss, ända tills Cloy motvilligt drog sig tillbaka. “Om vi fortsätter så kommer jag inte kunna hejda mig.”
“Du behöver inte göra det.” Flinet på mina läppar bredde sig. “Kom igen, kamrat!” Jag sa kamrat bara för att jag visste hur mycket det störde honom.
”Men nej, kamrat.” Cloy fnös otåligt, vände på klacken och vandrade bort till främlingen för att försäkra sig om att killen inte fick syn på vår hångelstund, för vi ville helst hålla det hemligt. Min blick dröjde vid främlingen, betraktade varenda drag han fattade och stirrade oförskämt på när Cloy hällde upp en till drink åt honom. Främlingen smuttade smått på sin vätska, doldes bakom en svart huva och höjde inte ens på huvudet när Cloy påbörjade ett samtal. Vem var han? Jag ställde mig genast upp, gick med snabba steg till stolen bredvid främlingen och stirrade fortfarande på honom när jag slog mig ned. “Varför gömmer du dig?”

Han svarade inte mig, utan hoppade bara lite bort från mig. En rynka bildades i min panna. Jag vände genast huvudet mot Cloy. “Det är ju som i Twilight, du vet när Bella möter Edward och hennes blod lockar honom, så hoppar han bort från henne”,sa jag, förtjänade ett flin från Cloy.  Jag vred huvudet mot främlingen. “Vi två kommer göra Twilight levande och riktigt.”
”Vad pratar du om?” Rösten var obekant. Jag hade ingen aning om vem det var.

“En kärlekssaga där killen vill suga tjejens blod, men hon bryr sig inte för han är så snygg.”

“Låter som mig.”

“Det är ombytta roller i detta fallet, om man bortser scenen då du hoppade bort från mig.”

Främlingen flinade bakom sin luva. “Jag visste att du var en pojke.”

“En attraktiv ung man, och jag vet att du är en tjej.” Jag vände mitt huvud mot Cloy. “Hur kommer det sig att du lät en sån här sak smita in? Jag vet att du hatar honom i hemlighet.”
“Där avslöjade du mig.”
Främlingen sniffade. “Städar du aldrig denna sophögen? Det luktar ju skit här.”
“Det luktar alkohol, vilket du också dricker”, svarade Cloy honom trött.
“Drinken förklarar ju också doften: den smakar skit.”
“Men drick den för i helvete inte då”, sa jag irriterat och la mig i. “Du kan lika gärna sticka om du tänker sitta där och slänga ur dig betydelselösa förolämpningar.”
Killen ryckte oberört på axlarna, avslappnad och fortfarande flinande. “Så kundens åsikt är betydelselös? Det förklarar ju också den ohälsosamma omgivningen.”
“Ignorera honom bara”, sa Cloy oberört.
“Han är ju en skithög.”
“Jag vet.”
“Du borde kasta ut honom.”
“Auch”, sa skithögen med en låtsad sårad röst.
Jag himlade med ögonen åt den tillgjorda rösten. “Skithög.”
“Redan ett smeknamn? Du är så romantisk.”
“Åh”, började jag och vände huvudet mot främlingen,”snälla, det är inget smeknamn. Det är bara något som du är.”
“Där sårade du mig igen.”
Cory himlade med ögonen, fattade tag i ett glas som han putsade med en duk. “Om du nu tänker vara så störig, så kan du väl åtminstone ta av dig huvan?” Frågan var ställd mot främlingen.
Jag kunde redan föreställa mig hur främlingen himlade med ögonen. Självklart skulle han inte dra ned huvan, med den attityden kunde han nog int--
Efter en halvsekund senare var huvan bortdragen, blottade hans anletsdrag och ögonen som var guldlika. Jag tappade nästan andan av den plötsliga skönheten. De fylliga läppar var röda på grund av kylan, hans ögon var likt guld och jag kunde känna hur han sneglade på mig. Det uppåtkammade håret blänkte i kontakt med ljuset, halva ansiktet låg i skugga samtidigt som det andra visade upp hans perfektion. Den felfria huden var slät och mjuk, den såg så mjuk ut att jag hade lust att röra vid hans ansikte. Cloy var snygg, en av de snyggaste killarna jag känt, men denna killen gick inte att beskriva. Jag hade aldrig sett någon så vacker. Hans skönhet var häpnadsväckande.
De små, gulliga ögonbrynen höjdes och han återhämtade sig. Han svalde högt, lät blicken betrakta mig en sista gång innan han mötte mina blå ögon. Jag kunde inte urskilja hans ansiktsuttryck, men han såg jävligt bra ut med den. Han skakade smått på huvudet. “Jag slår vad om att ni ångrar att ni var så spydiga mot en snygging.”
“Jag skulle inte kalla det för spydig”, sa Cloy irriterat. “Vi behandlade dig bara på det enda tänkbara sättet.”
Främlingen lade huvudet på sned, såg fundersamt på Cloy samtidigt som han granskade honom. “Jag gillar inte dig.”
“Det är kul att du är rak på sak”, sa jag efter att ha vant mig vid hans skönhet. “Ditt självförtroende är visst inte litet.”
“Kan du klandra mig? Jag gissar på att du vill ha mig.” Det fick Cloy att behärska sig från att slå till främlingen, då hans nävar var hårt knutna och ansiktsmusklerna på spänn. Jag himlade med ögonen. “Ibland får jag till och med heterosexuella killar att tro att de är homo.”
“Jag tror att du får tjejer att bli lesbiska.”
Med ett flin tittade främlingen på mig. “Du kan visst aldrig hålla käften.”
“Nej”, log jag och tog en snabb titt på den upphängda klockan. Kvart i två på morgonen.

Snyggingen betraktade Cloy lite grann. “Så, har du haft sex med snyggingen här?”

Cloy hostade överraskat och spärrade upp sina ögon. “Var kom det där ifrån?”

Irriterat slog jag snyggingen på axeln. “Man säger inte sånt framför tjejer, och framförallt inte hon ni pratar om!”

Oskyldigt tittade snyggingen på mig. “Så ni har haft det?

“Ja”, svarade jag honom.

Cloy tittade förebrående på mig, men jag var nästan hundra på att snyggingen inte bodde i närheten. Varför skulle jag då ljuga för honom? “Då är du älskarinnan. Jag tycker synd om din flickvän.”

“Min flickvän”, upprepade Cloy.

“Hon är inte direkt någon ängel”, fnös jag.

“Gör slut med henne, då”, föreslog främlingen till Cloy.

“Det är komplicerat”, muttrade Cloy irriterat, för han ville helst inte prata om henne.

Främlingen höjde ögonbrynen. “Det är det folk säger när det egentligen är lätt att säga, men svårt att hantera.”

“Okej”, suckade Cloy och tog upp ännu ett glas som han gnuggade med duken i handen. “Hon tar vårt förhållande väldigt seriöst, till skillnad från mig, och som Ainsley sa så är hon ingen ängel, så jag är väl lite rädd över hur hon skulle reagera om jag gjorde slut med henne. Hon är typ arg… hela tiden.”

Snyggingen skakade sorgset på huvudet. “Du borde ha slingrat dig ur förhållandet innan det blev seriöst.” Han sneglade mot mig. “Hur kommer det sig att du ligger med honom?”

“Jag gillar Cloy”, sa jag som om det var nog som en orsak. “Varför skulle jag inte göra det?”

“Han har en flickvän.”

“Jaha.”

“Slutdiskuterat”, sa Cloy beslutsamt.

“Varför ska vi inte ha en diskussion om er kärlekstriangel?”

Jag log och vände hela min kropp mot honom, med min armbåge på disken. “För nu är det vår tur att ställa frågorna.”

“Vad får dig att tro att jag kommer svara?” Han var nu också vänd mot mig, tittade på mig utmanande med ett elakt flin.

“Jag vet att du kommer göra det”, sa jag som om det vore en självklarhet. Gud, han var så jävla snygg med den blicken. “Vad heter du?”

“Justin.”

“Hur gammal är du?”

“Vill du ha sex med mig? Jag är i alla fall inte tillräckligt gammal för att kunna bli åtalad för det.”

“Jag vill inte ha sex med dig”, sa jag och insåg sedan att han försökte distrahera mig. “Okej, då säger vi att du är sjutton."

“Jag är sjutton”, log han, antagligen glad över att vi snackade om honom.

Jag nickade. “Okej, visst, samma här.”

Han flinade mot mig och sekunden senare såg jag en hand på mitt lår. “Jag vill ha något från dig."

“Min hjärna?”

“Jag skrattade nästan”, muttrade han surt. “En dejt."

Jag brast i skratt. “Vill du ha kvittot också eller?”

“Men du är väldigt snygg.”

“Det vet jag ju”, sa jag med ett lurigt leende. Jag vände mig mot Cloy. “Hur mår Mathilda då? Din jätte vackra flickvän?”

Han ryckte på axlarna. “Bra, tror jag. Hennes önskan att Ed Sheeran ska skriva en låt om henne har ju än inte uppfyllts. Jag tror inte att hon någonsin har mått bra.”

“Än?” skrattade jag med en elak ton. “Vänta, gillade inte hon White Lies? Och typ, Sam Smith, Nirvana, Demi Lovato, Birdy och Paramore?”

“Hon älskar allt från A till Ö, om man då bortser A. Då är det B-Ö.”

“A som i Ainsley”, observerade Justin stolt.

Jag himlade med ögonen. “Du behöver inte förklara det, okej? Du förstörde ju allt. Där rasade vår coola humor.”

“Den var aldrig cool”,fnös han. “Varför gillar hon inte dig?”

Jag ryckte på axlarna som om det inte var något. Vilket det inte var. Kunde helt seriöst inte bry mig mindre. “Jag står Cloy väldigt nära.”

“Vänta, är du bokstavlig nu?”

“Hon vet inte om det, ditt pucko. Annars skulle Cloys lik ligga sju meter under marken.”

Snyggingen kisade på sina ögon. “Jag trodde ni tjejer hade någon slags girlcode.”

“Ains är inte direkt någon tjej tjej”, påpekade Cloy bekymmerfritt.

Jag höjde upp mina ögonbryn. “Så du ligger med någon som inte är en tjej tjej? Det säger väldigt mycket om dig.”

Han suckade. “Du vet vad jag menar.”

Justin verkade uppriktigt intresserad, han stödde sin haka på handflatan och stirrade på mig. “Så du kan typ ligga med väldigt många killar?”

Jag bet min underläpp. Cloy var inte den enda jag låg med, men det visste inte han. Enligt honom var jag den enda han låg med, eftersom han helt seriöst vägrade ligga med Mathilda, trots att hon är riktigt söt. Han sa att han älskade mig, och inte bara som vän, men han hade vett nog för att inte föreslå en romantisk relation. “Vad har det med att inte vara tjej tjej att göra?”

“Tjej tjejer är väldigt känslosamma och tycker att sex är väldigt viktigt, typ något heligt.”

“Heligt”, upprepade Cloy med ett flin.

Jag ryckte bara på axlarna. “Jag menar, sex är sex, eller hur? Bara två människor som är attraherade av varandra. Det är normalt att tillfredsställa varandra och att vilja det. Jag förstår inte varför någon skulle vilja kämpa emot sitt sexuella behov. Människor har sexuella behov eftersom de var födda med det.”

“Om bara alla tjejer tänkte på det viset”, sa Justin drömlikt.

“Äsch, de pratar om att vara classy och slutar upp med att suga kuk. Det är bara tankar, inte handlingar. Så egentligen är jag inte direkt olik alla tjejer. Jag är ju faktiskt en tjej tjej.”

Justin och Cloy mumlade missnöjt och skakade på huvudet. “Du är ingen tjej tjej, Ainsley, okej? Tjej tjejer klär sig också lite mer, hm, hur ska jag säga detta på ett snällt sätt? Typ tjejigt? Och det gör inte du”, sa Justin.

Jag tittade lite irriterat på det jag hade på mig. Ljusa jeans med en tajt T-shirt med supermansymbolen. Justin flinade belåtet “Jag har inte alltid på mig det här!”

“Visst”, fnös Cloy. “Ainsley, jag ser dig nästan varje dag, så försök inte.”

Jag fnös och skakade på huvudet, men visste att han hade rätt. Genast ville jag kasta på mig den tjejigaste klänningen som någonsin uppfunnits i historien. Jag hatade när folk hade rätt om mig, det fick mig att vilja vara den exakta motsatsen. “Byt samtalsämne. Vem är du?” Jag nickade mot Justin.

“Nyinflyttad”, sa han bara och tittade ned på botten av sitt glas. “Säg hej till din nya klasskamrat.” Ett leende bredde ut sig på hans läppar, men han tittade fortfarande inte på mig.

“Hej”, sa jag lite förvånat. Jag gav Cloy en oförstående blick, men han ryckte bara på axlarna. Okej. “Uh, vad roligt?”

“Snälla”, fnös Cloy med ett skratt undangömt skratt i rösten. Jag sände honom en mordisk blick som fick honom att tappa taget om fasaden och istället skratta högt. Justin tittade oförstående på honom.

Han rynkade på pannan och lutade sig mot mig, som om han ville berätta en hemlis. “Borde vi ringa hans terapeut?”

“Jag tror inte hon jobbar natt”, viskade jag tillbaka.

Han flinade och satte sig upprätt, höll i glaset och tog en klunk, men i samma ögonblick snubblade Cloy på sina fötter och ett förvirrat, roligt uttryck ersatte hans skratt. Han vinglade så där roligt och försökte upprätthålla balansen. Genast brast jag i skratt och Justin spottade bokstavligt talat ut vätskan i sin mun. Cloy blängde istället surt på oss. “Det var inte ens kul.”

“Åh herregud”, stönade jag när jag hade dämpat mig lite. “Fick du en sån mini hjärtattack?” Jag belönades med ett leende från Justin.

Han himlade med ögonen och återgick till att putsa blöta glas. Jag drog upp min mobil och bemöttes av startsidan som föreställde mig och Freddie när vi var tre år på det ett tivoli med parishjulet som lyste upp i den mörka bakgrunden. Vi båda log stort och kramade varandras axla som om det gällde liv och död. Trött svepte jag undan den och skrev istället snabbt in min kod. Därefter letade jag efter Freddies nummer och pressade sedan mobilen mot mitt öra. Jag vände mig om så att jag satte mig rakt framåt och inte mot Justin, men jag såg hur han sneglade mot mig.

En trött, irriterad stämma bemötte mig när ringsignalerna tystnades. “Vad vill du, Ains?”

“Vad gör du?”

“Nu? Typ några sekunder efter du väckte mig? Hänger bara på en nattklubb.”

“Ha ha. Kom till baren!”

Jag kunde redan föreställa mig hur han skakade på huvudet. “Är det därför du ringde mig vid midnatt? För att bjuda mig till baren natten före en skoldag?”

”Jag skulle inte direkt uttrycka mig på det viset, men ja.”

“Varför?”

“För att du är så rolig och snäll och fin.”

“Okej. Sluta ljuga nu Ainsley.”

“Jag glömde att göra läxan”, muttrade jag tyst. “Cloy här har ett jätte fint häfte med miljövänliga papper och sen så började jag tänka på hur fina dina hjälpfulla papper är.”

Han skrattade trött och tyst, antagligen för att alla andra i hans familj sov. “Okej, jag menar, vad är vänner för?”

“Tack”, flinade jag och la på. När jag såg upp upptäckte jag att Justin fortfarande tittade på mig. Jag sneglade misstänksamt mot honom. “Vad?”

Han skakade på huvudet. “Inget. Ser det ut som något?”

“Ja”, började jag, “du tittar typ jätteläskigt på mig.”

“Du gör dina läxor på en bar runt klockan ett på morgonen?” Han höjde på ögonbrynen och log. “Det är inte värst normalt.”

Jag ryckte på axlarna. “Jag hade inte tid på dagen.”

“Vad gör dig så upptagen?”

“Så fort jag kom hem väntade min pianolärare på mig. Min mamma ville att jag skulle spendera hela eftermiddagen till att spela piano.”

“Låter kul”, tyckte han. “Mitt pianospelande är suveränt.”

“Kanske du kan vara min lärare istället”, skämtade jag och log retligt mot honom.

Han besvarade mitt leende. “Okej.”

“Va?”

“Jag kan lära dig hur man spelar, på ett villkor: du måste bjuda på saft och bullar.”

Jag ryckte på mina axlar. “Visst, hur kan man tacka nej till något som är gratis?”

“Gratis eller inte Ains, du är ju fan stenrik”, flinade Cloy. “Förstår fan inte varför du jobbar.”

Jag himlade med ögonen. Själv gillade jag inte hur rika mina föräldrar var, för de spenderade pengar på onödiga saker. Till exempel så köpte de ett jävla slott istället för en simpel dubbelvåningsvilla. De bara måste ha ett spa och jätte fina målningar upphängda på väggen, istället för att skänka pengar till de som behöver det. Min mamma köpte också en gång ett diadem för 10000 spänn och det fanns en exakt kopia i affären bredvid, dock så kostade den inte lika mycket. Därför köpte min mamma den dyra versionen, endast för att hon hade råd. Liksom, snälla, var fan var din hjärna? “Mina föräldrar har pengar, men jag tjänar bara 500 per timme.”

Justin skakade bort ämnet. “Så, när ska jag komma?”

“Komma? Åh, juste, när har du tid?”

“När det passar dig. Jag rensar gärna mitt schema för att spendera en trevlig eftermiddag med vackra Ainsley.”

Cloy såg ogillande ut. “Du kommer inte kunna lära henne något, hon är redan fantastisk.”

“Jag har spelat piano sen jag var sju”, skröt Justin självbelåtet med huvudet högt.

Jag fnissade. “Jag har spelat det sen jag var fyra.”

Han muttrade och såg ut att vara irriterad. “Det betyder inte att vi inte kan hänga någon dag, eller hur?”

“Vi kan hänga.”

“Bra. Vad sägs om imorgon?”

Jag höjde mina ögonbryn. “Menar du imorgon imorgon eller idag?”

“Idag.”

“Wow, du borde åtminstone låtsas att du inte bryr dig.”

Han log roat mot mig. “Men det gör jag.”

“Idag?” Cloy rynkade pannan och såg bister ut. “Skulle inte vi vara då?”

“På kvällen ja, när mina föräldrar inte är hemma.” Jag blinkade med ena ögat mot honom så sensuellt jag kunde. Jag skulle nog tycka att jag såg löjlig ut om jag hade sett mig själv i spegeln, men det fick i alla fall Cloy att se lite mer glad ut.

Justins ansiktsuttryck tog en total sväng, den glada mimiken ersattes av en hård sköld. “Tror du helt seriöst att du är den enda som hon ligger med?” Jag tittade varnande på Justin för att få honom att hålla sin jävla trut stängd, men han himlade bara med ögonen och såg bara taskig ut. “Jävla barnrumpa, för dum för att inse det uppenbara.”

Nu blev jag helt seriöst irriterad. Vem trodde han att han var? “Du vet väl att det inte är attraherande med en omogen pojke som är hur arrogant som helst?”

“Det har funkat på de flesta tjejerna.”

Cloy ignorerade mig. Han såg arg ut. “Vad fan menar du?”

“Jag trodde att du visste”, sa Justin elakt med ett hånflin. “Du avgudar henne och i hennes ögon är du bara en av alla killar som kysser hennes fötter."

“Jag skulle inte direkt uttrycka mig på det viset.” Justin rynkade på näsan och såg förolämpad ut. “Kanske en player, men det finns inget fel på en player.”

“Ainsley är ingen player”, fräste Cloy och hans ansikte var rött av ilska. “Hur vågar du ens säga det?”

Justin stönade uttråkande. “Aja, tro på vad du vill. Försökte bara hjälpa dig, du vet, som bröder gör.”

Just i den sekunden klev Freddie in och så fort vindens susande dämpades så kändes det som att konversationen aldrig ägde rum. Tack gode Gud.